Det ligger något i den betydelsen. Istadig hör nog inte till de högfrekventa orden och den alerte ropar: ”Men du sa ju igår att man inte ska tala/skriva som för flera hundra år sen!” Ja, det sa jag. Men min fasta övertygelse är att det kanske är en fördel att tala som man gjorde i förra veckan, förra decenniet, eller flera decennier bakåt. Gör man det så slipper man det jätteglapp (”gap”, skulle många kalla ”glapp” och då skulle ”jättegap” bli ganska kul, om man tänker efter) som nu blir större mellan ung och gammal samt leder till att man inte förstår varann eller texter som egentligen inte är ålderstigna.
Alltså regerar jag ännu inför främmande begrepp som tyvärr satt sig fast hos de flesta. Dessa flesta kan nämligen säga ”göra skillnad”, direkt importerat från ”make a difference”. Sifo skrev i sitt följebrev till en enkät (43 tätskrivna sidor!): ”Ditt svar gör skillnad”. Med det menar Sifo att ens svar har betydelse, är betydelsefullt/av betydelse, spelar en viktig roll.
I Svenskt språkbruk (2003) som ersatte Svensk handordbok beskrivs användningen så här: ”Hon gör ingen skillnad på gästerna”. Visst är det ett mönster det här med ”hon lämnar” (lämnar vaddå?), ”han unnar sig” (unnar sig vaddå?) och ”de gör skillnad” (på vaddå?).
Istadig, var det. Påminner om de språkforskare som anser att svenskan bara påverkas lite ytligt sisådär. I morgon ska det delvis handla om ”idog” (fornsvenska idhuger).
