Det började med ett himlafenomen och slutade med ett VA?

Här bryts gårdagens löfte om mer missinformation! Men bloggen återkommer senare i ärendet, tar sats och siktar i stället mot stjärnorna. Ty idag är Den Stora Konjunktionens Dag. Alltså: inte pluttkonjunktioner som ”och, eller, ty, för” m fl. De binder bara ihop satsdelar och satser så där som man höll på och gjorde förr. Läs gärna inlägget i Dagens DN av Anders Svensson, chefredaktör på Språktidningen, en man med en annan syn på modersmålet än undertecknad. 

Åter till den dag som i dag är och vars begivenhet Populär Astronomi beskriver så här: 

Årets stora konjunktion hittar Jupiter och Saturnus så nära som 0.1 grad ifrån varandra på himlen. Det innebär att de kan fångas i samma synfält med teleskop. I verkligheten är avståndet dock betydligt större – under den närmsta passagen på himlen befinner sig de båda planeterna hundratals miljoner kilometer ifrån varandra

Nu hörde jag en lattjolajban formulering om detta stjärnornas (planeternas) möte i ett vetenskapsprogram. En journalist beskrev det som att planeterna ”kommer att vara så nära varandra att det knappt går att urskilja dem: De kommer att lysa som en enda stark stjärna”. 

Och jag ba’ började processa infon: Va? Inte urskilja? De kommer ju att lysa utav bara den var det ju! Vad betyder på det här stället ”knappt går att urskilja dem”? Vad skulle journalisten ha sagt? Går jag för långt? Grejen är ju den att det inte är möjligt att se de tu som två. De kan inte urskiljas som de två planeter de är utan som en enda stjärna som dock blir mer än vanligt ”urskiljbar”! (Ändå är det hundratals miljoner kilometer emellan dem. Ja, hjälp!) 

Det går knappt att urskilja en klar tanke hos en själv. Jo, en: vilka himla tur att denna blogg inte har någon kommentarsfunktion!

⭐🌟⭐🌟⭐🌟⭐🌟⭐🌟⭐🌟⭐🌟⭐🌟⭐🌟⭐🌟⭐🌟⭐🌟⭐🌟⭐🌟⭐🌟⭐