Fortsättning från gårdagen: Det är inte bara enstaka ord som ställer till det. Hela meningar och begrepp leder nästan till beteendeförändringar. En tidigare stram, integritetsbestruken och klädsamt barsk svensk tilltalston byter smygvägen tonläge. (😱)
Svårt, exempelvis, att vänja sig vid ”ha en bra dag, trevlig helg,” och allt vad man nu ska ”ha”. Förr önskade folk varandra ”god jul”, eller likande. Förmodligen låter man ouppfostrad om man avstår från ”ha-en-bra-kvittret”, så ser ”utvecklingen” ut. I tv- och radioprogram hör man de obligatoriska: ”Tack för att du kom” (säger pratvärden, programledaren) och ”tack för att jag fick komma” (gästen, experten). Det är alltså inte bara orden som kopieras ”rakt av”, nån slags klibbigt maner medföljer. Varför inte någon gång formulera sig på annat vis? Nä, vi översätter.”Thanks for coming/joining us” och så svaret ”thanks for having me”.
I den här gullighetsbyttan finns en massa att knöla ner. Bland de värre är härmandet (av amerikaner) när man avslutar samtal: ”hejhej, älskar dej!” Det är kanske inte nödvändigt att här bland läskunniga skriva ut hur det sägs på andra sidan pölen. Man behöver bara se ett par filmer eller avsnitt av serier därifrån så vet man.
En gammal tjurskallig informant, R, formligen kryper det i när en svensk använder ordet ”älska” (som i två meningar sedan) utan att det har det minsta att göra med sin ”gamla” innebörd och att det följaktligen omfattade en mycket snäv krets av människor. Dessutom hade R hört någon utbrista om ett hårtvättmedel: ”Jag älskar det här schampot”.
”Hur i hela friden”, sa R, uppvuxen i en annan era, ”kan en människa ÄLSKA ett schampo?" Ja, vad svarar man den som tycker att orden vattnats ur till ett intet? En av mina käpphästar i sammanhanget är en mening som återkommer oftare än amen i kyrkan: ”Jag bara älskar det” (där ”det” kan vara ponnyridning, lingonplockning eller vad som helst). Den kombinationen fanns inte för inte länge sen, men nu gör den det tack vare ”I just love it”.
