SAOB-medarbetaren som slår ett slag för SAOL bär syn för sägen

Ett vanligt mänskligt karaktärsdrag är att åberopa dem som tycker som man själv. (Ett icke helt vackert drag!) Nu ska så ske även på denna plats, ”här och nu”, som nutidssvensken säger alltför ofta. Och apropå ”åberopa” så upphör jag aldrig att förvånas över språkarbetare som använder SAOB som rättesnöre i alla lägen. Den ger  i och för sig en uttömmande beskrivning av svenska språket, ofta med hänvisningar flera hundra år bakåt i tiden. Men det är inte bra att rådgivare inom området språk uppmuntrar folk att använda en viss ordform eller glosa för att den finns i en text från 1300-talet. 

Eller så här, snarare: Naturligtvis får man använda precis vilka ord som helst. Men den som vill bli förstådd av många bör vända sig till SAOL, t ex.

I radioprogrammet Språket nyligen gavs det rådet av huvudredaktören för SAOB, Bo Wendt. Beträffande nutidssvenska tycker han att man ska konsultera SAOL ”som redovisar det som är gängse bruk i dag”. SAOB började ges ut 1893 och många av artiklarna i den handlar om ett betydligt äldre språkbruk än det som passar när vi bara vill veta ”hur säger man det här, hur böjer man det här ordet”? 

Som kuriosa är det roligt att få veta vad ”man sa förr”, men om vi tar personer som vänder sig till den s k stora allmänheten, så är nog de ord som används i dag ett säkrare kort om man vill bli förstådd. Att man sen kan tycka att Svenska Akademien tar in modeord hej vilt är en sak, men även jag, min gamla gnällspik, är ofta ute efter ett adekvat samtidsspråk. Även om inte alla tycks överens om hur det ska låta.