onsdag 11 november 2020

Det gamla är det nya nya, för att uttrycka sig på modernt vis

Det finns de som inte kan låta bli att ordvitsa. Hör man själv till dessa är det vanskligt att kommentera andras ”felaktiga” ordval: tänk om de bara sitter där och skämtar? Å andra sidan bör mediet avgöra roligheterna,  de som förmedlar nyheter ska inte vitsa till det i onödan. 

Har själv en gång (tid: forntid, plats: lokaltidning) fått kommentarer om en något vanvördig rubrik jag formulerade till en poesirecension. Den var ett ingenting mot de skämtsamma och alltför samtidsanknutna rubriker man ser i våra dagar.

Nyligen skojade jag till det här i bloggen med ordet all-truism i betydelsen allmän sanning. Uppfattas den av alla läsare (fem st)? I dagarna använde en tidning rubriker med ”popupbutiker” och ”parkour”, ord som antagligen inte förstås av genomsnittstidningsläsaren.

Massor av år på nacken har ”klenmodig” som en skräckfilmsrecensent nyttjade: ”Det här är inget för klenmodiga”. Ordet betyder ”tveksam” eller ”med en negativ attitiyd”. Som adjektiv förekommer det knappt i ordböcker. Utom i SAOB där det beskrivs som (numera mest i ”vitter” stil) ”försagd, rädd, modlös, feg”. Beläggen för just denna innebörd daterar sig till 1500-talet.

Dra mig på en liten kärra, tänker jag, eller en stor en, för all del. Det här nutida nyttjandet av månghundraåriga ord verkar ha en lysande framtid.

 
Det här är nog mer än gammal vagn än en kärra, men äsch!