lördag 21 november 2020

Hur man än försöker: skulle nog aldrig komma på idén att "pimpa"

En del av oss är inte snabba att anamma nya saker. Det kan gälla prylar, mode, språk. Men det spelar ingen roll att man är sist med det nya, för det har snart gått ett varv till i den eviga konsumtionskarusellen och man kan bli först med det nya med sina gamla grejer. 

Nej, förresten, särskilt vad gäller kläder byggs det in små detaljer så att man får svårt att tantfuska*. Man minns jackorna med ett sprund i bak där flikarna bildade ett V. Där satt även några snoddar så att de som har sin världsbild modeanpassad observerar denna detalj och kan utbrista: Men det där är ju sååååå 2008! (På ursprungsspråk "it's soooo 2008")
 
Och så språk. Knappt hade jag, via underhållningsindustrin, lärt mig att engelska ”pimp” betydde ”hallick” förrän det dök upp tv-program med titlar som ”Pimp my ride”. Inget för mig, tänkte jag. Och det var det ju inte, men av andra skäl än jag trodde.

Nu pimpas det på svenska som aldrig förr. Tårtor, strumpor, morgongröten – ja, man kan i stort sett pimpa allt som existerar. I DN 2008 får dåvarande språkvårdaren Catharina Grünbaum en fråga om verbet och säger att det betyder 'piffa till', 'snofsa upp', 'göra vassare'. 

Där kom tre synonymer på raken. Som jag sett ordet användas kan man säkert även säga dekorera, pryda med, fräscha upp, smycka, garnera, pynta. Den rikedomen på synonymer får mig att fundera över varför i [**kraftord**] Svenska Akademien petar in ordet i ordlistan. Man vill väl pimpa SAOL, kanske.
 
I amerikanska och brittiska ordböcker tycks ”pimp” enbart betyda "hallick, kopplare". Verbet är svårare att finna. Det verkar vara ett slangord utan direkt bakgrund som akademin lagt in i en svensk ordlista


*Bildade "tantfuska" med ”killgissa” som mönster. Två ord att slänga rakt in i SAOL, om ni frågar mig. Eller ”if you ask me”, som nog frasen uppstått ur. Om ni frågar mig igen.