måndag 23 november 2020

Språkligt finlir ligger ständigt på lut, men knappast på lur!

”Det här ligger hela tiden på lut”, sa en deltagare i ett av radions många samtals- och lyssnarkontaktprogram. ”På lut”, var det! Partikelverben finns bland bloggens främsta följare, höll jag på att skriva, men menar naturligtvis ”följeslagare”. Däremot kan man undra vad personen där i radion menade. Av sammanhanget gick det att sluta sig till att det nog faktiskt var ”på lur” som avsågs. För det är precis vad som vanligen händer, man förstår, trots att det språkliga finliret befinner sig på högsta nivå.

Hade jag kunnat ställa frågan ”du menar kanske ’på lur’?” skulle vi möjligen ha kunnat få till en rejäl diskussion om hur in i bänken viktig en liten bokstav i ett ord är.

 Wikipedia förklarar ”på lut” med ”kunna när som helst komma till uttryck”. En godtycklig exempelmening kan lyda: ”En skräll ligger på lut i V75”. Mest verkar man ha saker på lut, särskilt gäller det sånt man äter: ”Bullar att ha på lut i frysen” 

Ligga ”på lur” är en annan femma (även om detta uttryck precis som det förra kan användas ihop med andra verb än ligga). Det handlar mest om att något/någon ”lurpassar, vaktar på, ligger i bakhåll”. Följande exempel är hämtat ur Stephen Kings bok ”Det”, en skräckroman: ”I kloakerna under staden finns något som ligger på lur och iakttar”.

Som beskrevs inledningsvis så finns det i den språkliga världen mycken välvilja och önskan om samförstånd som, än så länge, ligger på lut. Utan att vara särdeles lagd åt konspirationsteorier går det dock att tycka att en jädrans massa också ligger på lur. (Okej då, lite halvkrystat, det kan väl medges.)