onsdag 25 november 2020

Den som klarar av att nysa i armbågen är något av en gymnast

Att folk inte kan recitera stycken ur Stiernhielms Hercules – det står man ut med. Likaså att folk dricker viner från andra ställen än Lalande-de-Pomerol – det är konstigt, men går an. Att kvinnor vill ha några andra väskor alls än sådana från Louis Vuitton – jag tar det som en man.

Däremot. Däremot att basala kunskaper i anatomi befinner sig i fritt fall – där går gränsen. Det går inte att räkna dem längre, de som säger att man (det här är ett av mota-covid-19-tipsen) ska ”nysa i armbågen”. I ordböcker verkar det finnas en gammal konsensus om att man med armbåge menar den yttre och bakre delen, tänk på etikettsregeln ”inga armbågar på bordet” (man kan googla de orden ihop med namnet Magdalena Ribbing så får man ett råd från förr).

Har man den bilden av armbågar blir det ganska komiskt att föreställa sig hur man ska bära sig åt för att nysa i armbågen. Nej, armbågsvecket ligger nog närmare till hands (vad man säger i andra länder har jag ingen aning om). På nätet hittade jag en person som för att imponera på sin yogainstruktör börjat nysa i knävecket. Det är säkert också en bra coronagrej, men lika svår, för de flesta av oss, som att nysa i armbågen. 

För hur man än gör har man armbågen bak, och då är det ju inte tillrådligt att, som blivit vanligt, hälsa med den. Av uttryck som ”armbåga sig fram” och ”bjuda någon med armbågen” framgår att denna kroppsdels rörelser inte förknippas med vänlig- och trevlighet.

Repetition: Nys inte i den. Och hälsa inte med den. Det första går inte rent anatomiskt. Det andra blir något av en förolämpning.