Den schweiziske psykologen Carl Gustav Jung (1875-1961), är en annan person som ägnat tankar åt den företeelse som kallas ”synkronicitet” och är ”ett iakttagbart meningsfullt sammanträffande utan orsaksmässigt samband".
Och just idag meddelade informanterna L och T att de allt oftare hört uttrycket ”prioritera bort” samt tycker att det låter fel. ”Borde det inte heta ”välja bort”? sa de och svarade egentligen i det att de ställde frågan. Även undertecknad anser ”välja bort” vara det enda raka.
En annan informant, M, hade strax innan pekat på en tidningsrubrik som började: ”Rekordfå olyckor…” Artikeln handlade om att ovanligt få trafikolyckor inträffade förra året. Orsaken är väl uppenbar för alla, men man måste grubbla över sammansättningen ”rekordfå”. Visserligen kan ”rekord” innebära att något reduceras: sekunder, meter, kilo och allt det kan vara – men ordet anspelar på något storartat och då leds gärna tanken till ”mycket” eller ”stort”.
Går man till botten med sånt här hamnar man lätt i begreppet/stilfiguren ”oxymoron” som innebär ”ett ord eller begrepp som är sammansatt av två element som står i motsatsförhållande till varandra eller är skenbart oförenliga” (Wikipedia). Bland vanliga oxymoron-exempel finns ”jätteliten” och ”skitgod”.
När jag alltså sitter som bäst och botaniserar bland dessa skenbart oförenliga element så kastar L och T in ”prioritera bort”. Kanske är det inte fråga om en renrasig oxymoron, men nog tusan är det fel att säga ”prioritera bort”! Och nu sa jag det nästan onämnbara högt. ”Fel”, sa jag. Antagligen kommer språkpolisen och tar mig. Och vad jag menar med ett sådant yttrande avslöjas i morgon när täckelset ska falla.
