en blandning av tecken och ljud. Homo habilis talade långsammare och med mer stöd av gester och intonation än vad vi gör. Talet innehöll förhållandevis många konsonanter och få vokaler. Fraserna var korta och ordföljden mindre varierad än den är i dag
Nu tar undertecknad vid som språkforskare (säg emot mig den som kan!) och föreställer sig hur en kortvuxen representant för HH vill att en annan (som är längre) ska ta ner en frukt från ett träd. HH1 säger ”Öh!”, pekar på frukten och gör ett rörelser som betyder ”Du där! Ta ner!”. Sen pekar HH1 på sin mun och säger något som betyder NAMNAM (det dagens svensk kallar YUMMY). HH2 säger ”OK”.
Antagligen, när årtusendena rullade förbi, kunde människan efterhand säga ord som betydde ”ta, frukt” och ”mig”. Artikeln citerar även forskare som tror att vissa centrala begrepp blivit kvar (100 000 – 200 000 år gamla). Dit skulle höra: ”jag”, ”du”, ”hand”, ”blod” och ”vatten”. Forskarna tror att ca trettio ordstammar ännu finns i de flesta av världens språkfamiljer”.
Alltså, där vi stod vid trädet formades basala ord för ”ta, spring, mat, tyst” och oändligt många fler som ännu en handfast betydelse i en betydligt konkretare tillvaro än vår.
Och här sitter en som påverkats språkligt av de senaste årtusendena och kommer därför ingenstans i en berättelse som HH1 och HH2 hade dragit på ett par sekunder.
Vänta. Sol (här pekas uppåt). Jag. (Övers: ”Undertecknad återkommer i morgon”)
