”Allt är prima fisken”, hade någon skrivit någonstans nyligen. Det är egentligen rätt kul som tillfälligt språkskoj: väldigt många adjektiv kan ju stoppas in före denna fisk. Det kan vara ”stora” fisken, ”gröna” fisken, ”platta” fisken, ”inställsamma” eller ”exkluderande” fisken – man har hundratals, kanske tusentals, adjektiv att välja bland.
 |
| Del av en delvis fin fisk, målad av Wilhelm von Wright |
Men nu existerar ett gammalt svenskt uttryck (orkar inte skriva "idiomatiskt" en gång till, även om det är dagsens sanning) och det är ”fina fisken”. Antagligen skapat för att folk gillat att använda allitteration i lättsammare beskrivningar eller fraser som ”sommar och sol, god och glad” samt "en stor stark”.
”Prima fisken” är inget allvarligt språkbrott (som ju inte heller finns alls, tycker många som arbetar med språk professionellt). Det är däremot vad som ljöd ur radion häromdagen: ”Förslagen kommer att omhändertas”. Visserligen låter det kul, tänkte jag, försjönk i tankar och en fråga som löd: Men vaffan, blir det bättre att säga ”tas om hand”?
Jag besvarade den själv efter ett tag: Inte kan väl ett förslag ”tas om hand” heller. De brukar snarare "behandlas". Hur uppstår ett ordval som det i radion? Så här går mina infama tankar vidare om hur journalisten tänkt: ”Få se nu, här ska jag välja något som visst har orddelen ”hand” i sig, ja, det blir nog ”omhändertas” eller ”tas om hand”.
I dag har alternativet ”förslaget omhändertas” nio (9) träffar på nätet. ”Förslaget behandlas” har 10 500. Just nu ser det ut så, men morgondagen känner ingen. Det visste Lorenzo de' Medici redan på 1400-talet, men han sa förstås: ”Del doman non v’è certezza”.
