Jag ville ta reda på en intressant grej: när, hur, varför och om människan rörde sig från en rejäl och konkret språktillvaro till att säga sånt som ”det gäller att implementera verksamhetens värdegrund och låta aktörerna på arenan arbeta för transparens”.
Tidskriften Populär Historia har en intressant artikel (visserligen tjugo år gammal, men vad är det i sammanhanget?) signerad Charlotta Sjöstedt. Hon sammanställer diverse forskares teorier om det mänskliga språkets början. Vår hjärna, är forskarna eniga om, har inte blivit större på 100 000 år. Lång tid harvade vi på utan åthävor: ”Det arkeologiska materialet visar att mänskligt beteende fram till för cirka 60 000 år sedan var enformigt och fantasilöst.”
Men så för ca 30 000 år sen inträffade något kallat ”kulturens big bang”: Vi blev kreativa. Samtidigt snacksaligare: ”Språket blev färdmedlet för det abstrakta tänkandet”. Forskaren som sa det anser även ”att kulturens ’big bang’ inträffade därför att den språkliga intelligensen kopplades samman med andra typer av intelligens”. (Vi tar inte upp AI just i dag.)
Artikelförfattaren fortsätter: ”Det medvetna reflekterandet gjorde nya erövringar. Symboltänkandet slog ut i sin fulla blom bland alla människor i världen ungefär samtidigt.” Oavsett vad det här berodde på så är det enda som
hänt med språket sedan kulturens ”big bang” att det svällt ut. Det finns många fler språk och många fler ord. Men en enskild nutida människa kan inte hålla mer i skallen än vad en enskild dåtida människa kunde göra. Kvalitativt har språket sannolikt inte förändrats alls.
Ja, vad var det jag sa. Det här går inte att ta ett grepp, alt greppa tag om i ett kort svep. Lite till i morgon. Tänk på saken – om det finns något utrymme i pandemin/D Trump eller magiska/ikoniska/episka filmer i etern.
