För att i övrigt vara ointresserad av de flesta traditioner förvånas jag över den egna, enormt konservativa hållningen i språkfrågor. Men äsch, man är som man är och det blir som det blir.
Ett av alla uttryck som känns främmande är ”skratta hela vägen till banken”. Förstår det gör man förstås, det vore konstigt att missuppfatta en sån enkel utsaga. Men något skaver, som det brukar stå på kultursidorna.
Den som söker på nätet efter vilket-ursprung-av-något-som-helst får en svår match framför sig. Bl a är bankmeningen i fråga upptagen i Wikipedia under rubriken ”Lista över svenska idiomatiska uttryck”. Tillåt en tvivlare att tvivla. Kanske borde rubriken lyda ”lista över idiomatiska uttryck – denna gång på svenska”.
Något språks idiomatiska uttryck är det men antagligen kommer man sanningen och ursprunget till bankskrattandet närmare på den sida som heter ”Word histories”. Bakom den står Pascal Tréguer, som genom att vara fransklärare i diverse länder kommit att intressera sig för ord och uttryck som flaxar runt på nätet.
Oavsett hur ”rätt” han har så tycks ursprunget finnas i amerikanskt tidigt 1900-tal. Bland citaten finns några som härstammar från den vidlyftige pianisten Liberace. Kommen så långt känner jag mig plötsligt dränkt i information om ett talesätt som jag bara sitter här och ogillar lite smått. Ja, hjälp.
