”Visa någon vägen ut” betydde för inte så länge sen att man bad denne någon dra (särskilt ur en lokal där den utvisade inte var önskvärd). Det var m a o ingen utväg man erbjöd.
Det tycks som om folk här i landet börjat säga ”en väg ut” även när de borde säga ”utväg”. Det beror nog på det starka inflytandet västerifrån. Sedan länge har engelskan sagt ”way out” men det uttrycket har haft båda ”våra” innebörder i sig.
Det är så taskigt ordnat att engelskans ”way” också betyder ”sätt”. I ett naturprogram fick man höra att ”naturen alltid finner en väg”. Jo, det kan stämma, man ser framför sig hur t ex vatten söker en väg. Men beroende på vad det handlar om kan natur som anpassar sig även ”hitta ett sätt”. Den frasen, bästa läsare, kommer snart att blekna bort och ersättas av ”finna en väg”. Där gäller direktöversättandets utväg (som inte är en väg ut utan in i ett slött språkbruk).
Ännu tydligare kom detta ur en fotbollstränares mun (en som tränat amerikanska fotbollare, ska tilläggas): ”Vi är bra på att anpassa oss, finner en väg att vinna”. En svensk variant vore ”hittar ett sätt att vinna”.
”Finna” kommer att vinna, antagligen för att ”hitta” inte har ljudmässig likhet med något engelskt ord (förutom ”hit”, med annan betydelse), vilket däremot ”find” har. Innan den engelska jättevågen sköljde in uppfattade vi, vad jag minns, ”finna” som lite ålderdomligare, ”finare” och kanske litterärare än ”hitta”. Nu är det annat ljud i skällan.
