onsdag 8 juni 2022

När språken försvagas är det inte utan att man vill fälla en tår

”Vara på tårna” är ett av miljoner (hundratals, då!) uttryck man kan grubbla över. Såvitt jag kan bedöma är det inte så många år vi varit på tårna. En sökning leder till nätsidan Frågelådan i svenska (från gamla Språkrådet), som berättar att ”vara på tårna är ett översättningslån från engelskan där frasen on one’s toes används i betydelsen vara på alerten, på sin vakt; på språng, beredd”.

Äldre är formuleringen ”trampa på en öm tå”, som kanske ännu används, vad vet jag? Engelska motsvarigheten lär vara ”hit a nerve”. Nu går det förstås också att hitta en direkt översättning av det uttrycket på svenska. Ett exempel jag hittade är: ”Kan scenkonst och kultur vara ett sätt att träffa en nerv?”

Det är sånt här som gör en nervös. ”Träffa en nerv” är nog knappast möjligt att ersätta med ”trampa på en öm tå” men det verkar var så här fasta uttryck numera flyger runt i språken och förmedlar – tja, vadå?

Den bästa användningen av ordetstod nyligen att läsa i en tidning. En av våra matkändisar hade tydligen sagt: ”Butterkaka är min svaga tå”. Här blandades delar av den mänskliga foten ihop på ett roligt vis. Det som avsågs – personens svaga punkt – brukar benämnas akilleshäl. Här passar nämligen inte den tidigare nämnda ”ömma” tån. Språk är ett finlir.