Med ett mycket fåtal hjärnceller kvar vill man helst begå Mata Hari

De av oss som tillbringat större delen av livet i en analog tillvaro sitter ofta med frågetecken skramlande runt i skallen. Vi fick inte miljoners biljoners tankar, åsikter och yttranden hällda över oss varje dag. Nu går det knappt att värja sig även om man ingår i världen bara med en liten del av sig.

I något mejl om nånting (här är vi specifika värre) ställdes en enkätliknande fråga: ”Besväras du av pollenallergi?” Av tre olika svar var ett NEJ. Jag svarade ”nej”, varvid ”resultatet” kom: ”Du verkar inte besväras av pollenallergi”.

Det är såna icke-grejer som får en att vilja begå Mata Hari, som min gamle chef brukade säga när han, som nutiden säger, "tappade det". Man kan också se en mening i tidningen om något som tjänar ”ett mycket fåtal människors intressen”. Nu blir det märkligt, är inte ett fåtal bara ett fåtal? Heter det inte ”mycket få” om man vill betona hur litet antalet är?

Det är inte "ett mycket fåtal” träffar på nätet av denna formulering, precis, och man kan börja tvivla på sig. Ens ålder är hög, det är värmebölja och hjärnan famlar – precis som språket utanför självt beter sig fumligt.

Bland bloggens informanter finns de som är mer informerade och vars egen grammatik sitter stadigare. En av dem, A, inte lika påverkad av värme och hög ålder, bekräftar att ”ett mycket fåtal” – givetvis –  inte går att säga. Än så länge, måste tilläggas. För det ligger uppenbarligen i pajplajnen eftersom universitet, riksdagen och medier skriver på det viset.