 |
| Bild: Nick Fewings, Unsplash |
Eftersom det talade och skrivna språket ersatts av andra åt- och innebörder är det lika bra att korrekturläsa dem.
Det är svårt för den som varit med ett tag att se hur världen hårdnar och blir likgiltig samtidigt som den skramlar fram påbjudna (tycks det) gulligheter.
På sociala medier, men även andra ställen, är det ett väldigt gullegullande och pladdrande om käääärlek (med vidhängande illustrationer) och fina mänskliga egenskaper. Men något har ändrats i grunden.
Retoriken om respekt, integritet och andra dygder åtföljs av totala utfläkanden av folks inren och yttren (här kom ett par självsvåldiga pluraler på rad!)
I en tv-serie om mord i förgången tid återberättar en författare förloppen med utförlig och utstuderad dramatisk framtoning. Det är som om ord och historier inte är nog, inte ens när de är skrämmande och brutala.
Och i P1:s nyhetsbevakning framför två reportrar vad som inte låter som annat än en dramatiserad version av ett pågående krig. Växelvis läser de upp målande beskrivningar på ett sätt som känns otillständigt. Verkligheten i sig räcker.
Tendensen har funnits några år nu och verkar sprida sig. Måste man ge en bildförstörd publik det som i dag kallas grafiska (mycket explicita) skildringar?
