.jpg)
För så där en fyrtio år sen kommenterade en tidningsredaktör något jag skrivit: ”Varför har du använt kommer cyklandes och inte kommer cyklande”? Vad texten handlade om i övrigt har tiden och minnet dolt.
På den tiden ansågs ännu presens-participen med ett s på slutet vara lite väl talspråklig. Jag visste inte varför jag valt s-varianten, men nu börjar saker falla både på och ur plats.
En gammal historia, som tillskrivs (har inga tydliga belägg, dock) komikern Stig Grybe (1928–2017), går ungefär så här: ”Har du komme’ gåendes, du, Johan? Nej! Åkandes då? Nej! Cyklandes? Nej! Hur har du komme’ då? Ja’ har komme’ le’andes mä’ e’ ko."
Gammalt bruk, alltså. Men nu kanske det är på väg att svänga. En tidningsartikel skriven av – tror jag – en ung människa, handlar om en sjuk person som får dagarna att gå "tittandes på filmer". Likaså förekommer "sittandes i sin säng", och "krypandes tillbaka".
Jaha, så kan det förstås gå, och fel är det inte, bara intressant. Vore man starkt anfäktad av konspirationstänkande skulle man kunna få för sig att det kan ha att göra med engelskans ing-form. På ett sätt eller annat.
