Det är fler som tycker att man inte ska bagatellisera språkfel

Hur ska man tänka när man sitter och skriver rakt ut i rymden utan att ha en aning om vem som läser? Och det gör inte enbart bloggare med ett fåtal läsare, utan alla de som överhuvudtaget talar/skriver till allmänheten. Det här brottas man med: Hur tydlig ska man vara? Vad ska man förvänta av lyssnaren/läsaren? (Detta kan man grubbla ihjäl sig över.) Skriver man folk på näsan? Hur snårigt och knepigt uttrycker man sig själv?

Med huvudet lutat i handen sitter jag och funderar på dessa frågor. Nä, egentligen försöker jag slippa den städning som inleddes alltför ambitiöst och därför står och stampar på ett ställe.

Man måste tänka sig läsaren som lite lik en själv. Annars hade jag i går berättat att det inte heter begå ”Mata Hari” utan ”harakiri”. Men då Sbråkbloggen saknar kommentarsmöjlighet får jag inget veta, en okunskap som känns betryggande. Så jag kör bara på och gläds åt dem som tänker på språket.

En av dessa är Rysslandsforskaren Gudrun Persson, vars Sommar-program är ovanligt givande. GP sa bl a: Språket/…/ kräver precision och ansträngning. Och fortsatte: Ordens valörer är betydelsebärande, det duger inte att bara säga ’"äsch, man förstår i alla fall vad som menas".

I samma andetag citerade hon författaren Sofi Oksanen, som i sin tur yttrat: ”Språket är tankens medel och när man möblerar om bland dess beståndsdelar förändras även sinnet.”