.jpg)
Volatilitet, ordet från igår, kommer nog att vara lika flyktigt som dess innebörd. Det tycks som om ord och begrepp måste bytas ut ungefär i takt med människornas mobiltelefoner och annat som åldras på ett par år.
Jag gillar inte det här. Har det framgått, möjligen? Även människor beter sig som mobilerna, de ger på liknande vis upp (”viker ner sig”, är nuvarande termen för "ge upp"). Mötte en jämnårig på gatan i går. Vi pratade om allt möjligt och jag framförde lite klagomål kring den nutida världens beskaffenhet.
”Vi är gamla, förstår du”, sa den jämnåriga till mig. Det är en konstig sak att säga, jag vet min exakta ålder och den är förhållandevis hög. ”Vi måste förstå att saker förändras”, fortsatte den jämnåriga, medan jag – som vanligt av den kommentaren – svimmade av leda.
Apropå förändring, tala med gubben (Herakleitos) som visste att man inte går ner i samma flod två gånger. Däremot finns floder av floskler som många går ner i gång på gång på gång.
För att vara rättvis: undertecknad är kanske inte rätt person att tala om upprepningar, det förekommer en del sådana i bloggen. Men det beror på att de tecken nämnda undertecknad ser i skyn är hemska och de handlar inte enbart om språkens långsamma borttynande.
Det finns f ö alla slags tecken i skyn att grubbla över. När fick t ex vimplar samma utseende som flaggan? Förr bestod de bara av ett blått och ett gult streck. Lugn. Det finns en ”lag om Sveriges flagga” och där står: ”Till försäljning förekommer även en vimpel med ett gult kors, men denna ska inte användas”. Aja baja, min hemkommun (eller den som köpt felvimplarna).
