söndag 12 juni 2022

Frågor som löses ut – visst låter det som aggressiva handlingar?

Det är inte intressant att folk halkar på tangenterna, varken såna som sitter på digitala redskap eller dem i hjärnans pratapparat. Däremot kan man ibland fundera över olika anledningar till att det sker – och att det "halkas" mer nu än förr i världen.

Den partiledare (omnämnd i går) som sa att en fråga ”lösts ut” är förmodligen offer för en rätt vanlig åkomma som kan drabba alla. Den går ut på att lägga till och eller brodera det sagda för att ge det – ja, vadå? Större tyngd, kanske?

De många upp-en hamnar nog i dekorerandet. De har funnits så länge att de satt sig i språket så pass att få märker det. Det urgamla ”starta upp en verksamhet” hette tidigare ”starta en verksamhet”. En medlem i kungafamiljen berättade nyligen att den nu ”öppnar upp slottet”.

Så pass viktiga uppfattas de här småorden – vanligen importerade från engelska – att de ofta förklaras vara bärare av något som inte krävts på svenska tidigare . Men det är svårt att tro att ”utlösa” eller ”lösa ut” en fråga eller ett problem skulle vara etablerat språkbruk.

Politikern med sin ”samarbetsvillighet” fick mig att göra lite efterforskningar då ordet "samarbetsvilja" ligger närmare i mitt ordförråd. I SAOL finns givetvis samarbetsvillig, men ”samarbetsvillighet” togs in först i 2015 års upplaga, innan dess fanns enbart "samarbetsvilja". 

DET verkar mycket konstigt. Och inte kan man direkt misstänka engelskt inflytande heller.