Jag skrev häromdan om ”ett unn”. Vad är det för jädra sätt att hitta på ett sånt ord? – så gick tanken. Men igår skrev jag själv, nästan på allvar, ”ett klag”. Se där, det stryker Word-programmet under med rött, och ger som närmsta förslag ”klägg”.
Och det är väl så här det går till: man söker i sin (av nutiden påtvingade) språkslöhet ett kortare substantiv till verbet ”klaga”. Det finns inte. Man får välja på klagomål och ”klagan”. Det senare är inte så dumt, vid nästa närmare eftertanke. Lite ålderdomligt, men stoppar det mig? Och förresten: många nutidsmänniskor har plötsligt börjat använda jättegamla ord – antagligen för att de överensstämmer med engelska.
 |
| Upplagt av Jopparn, Wikipedia |
Precis så här har substantiv bildats av verb (amatören spekulerar): en ”lega” (av ”ligga”), är en plats i skogen (eller kanske hundkorgen) som visar att någon legat där.
Eller ta ”välta” (rotvälta), med exakt samma form som verbet välta, ett ord som tydligt uppenbarar vad som hänt med ett träd.
