lördag 30 juli 2022

Skriva, läsa och lyssna har blivit till gungfly och sumpmark

Prepositioner beter sig inte som förr i världen, det står klart varje dag. Av alla rubriker jag samlat – en bråkdel av det som flyger runt i luften – lyder en: ”Mördaren av barnet hittas död i skogen”. Mördaren av barnet?

Häromdagen skrev jag på denna plats om någon som åtalas för mord mot en person. Bland fler hemskheter dök en våldtäkt mot barn upp. En googling pekar på (mot?) att ”mot” är vanligare i kombinationen, alltså våldtäkt ”mot” och inte ”på”. Kombinationen mord "mot" är rätt ovanlig, men det är väl som allt annat en tidsfråga.

Efter decenniers prepositionsanvändning tror man sig ofta känna vilken som ska användas var, men icke. Det börjar bli skakigt: hur skriver jag? Förstår någon? Spelar det nån roll?

Prepositioner har i och för sig bråkat med människor i alla dar, men så till den milda grad som nu! Det räcker med alla gamla vanliga bonnuttryck (förlåt alla bönder, än en gång, ni vet hur jag menar!) som byter skepnad med blixtens hastighet.

Det finns som bekant inget när det gäller... eller när det handlar om, det finns endast det översatta ”när det kommer till”.

Det finns inga glapp eller klyftor, det finns bara ”gap” från engelska ”gap”. Gap* betydde förr i världen mun och käft i svenskan.

Det finns inget förminska eller förringa, det finns bara ”spela ner” från ”play down”.

Tänker jag verkligen fortsätta att hålla på så här? Jajamän.



*Först 2015 skrevs även betydelsen ”stor skillnad" för gap in i SAOL