När man inte kan dra slutsatser av innehållet i tidningsartiklar

På en sida som heter Språkkonsulterna skriver dessa följande: ”Alla texter behöver en huvudrubrik. De flesta behöver dessutom underrubriker på olika nivåer.” Just det, ja. Förmodligen är det sådana som saknas för de huvudrubriker som ligger på hög i Sbråkbloggens skafferi. Den första lyder:

70-åringar i dag nästan dubbelt så bra i testerna

Man får naturligtvis leta i texten efter vad som avses, men liiite mer ska en rubrik kunna ge ledtrådar om. Vilka tester? Vad är 70-åringarna dubbelt så bra som? 40-åringar som gör samma anonyma tester?

Och så till ett sportmysterium. Nej, förresten, det är väl som alla säger att ”huvudsaken är att man förstår”, men nog är denna lite slarvigt formulerad:

Nu bäste åkaren även för kvinnliga skidåkare

Att bäste ska sluta på a när det handlar om en kvinna var en gång i världen en viktig regel. Men baj väst med den!

Sista exemplet förstår man också. Men visst ser det ändå lite lattjo ut? Fast för all del, jag backar genast eftersom det visar sig dagligen att jag är en ytterst känslig och petig person som sitter och reagerar på skitsaker, mutter, mutter. Här är rubben: 

 

Niko Erfani är ett namn väl värt att hålla ögonen på

Håll ögonen på namnet, vetja. För intresserade: Det tillhör en ung poet som debuterade i våras.