Här blir det inte Fyra bugg och en cocacola*, men väl två klag och ett lite gladare utrop! Inom mig ekar de tvångsmässigt positiva nutidsmänniskornas floskelprat: ”Var inte så neeegativ!”!
Klag 1, sagt av vårdhemspersonal, kritisk mot den egna ledningen: ”De gamla får ingen bra vård och de blir malnutrierade”. Det är bara att vänja sig! Undernärd, betyder det.
Klag 2, yttrat av högt uppsatt militär, polis eller annat ordningsmaktigt: ”Vi vill eliminera risken för att ingenting ska hända”. Utan ordningsutbildning tycker jag ändå att det låter farligt. Misstänker att personen menade ”… eliminera risken så att ingenting ska hända” Det hade också gått att säga: ”…eliminera risken för att något ska hända”. Men javisst, ”man förstår ju”, som folk säger.
Positiviten: Ett ganska fånigt ”omfamnande” hörs i meningar som ”hon omfamnar sitt chilenska arv”. En översättare hade i en film (serie, kanske, minns inte vilken) valt ”bejaka” för engelska ”embrace”. Visserligen är allt bejakande också tröttsamt, men det är bättre än det överanvända ”omfamna” som kan sparas till mänskliga kramar. Eller så säger man ”välkomna, vara positiv till” och kanske ”gilla” – ett ord som tycks ha varit med om en ”resa”. Att allt är en ”resa” är f ö också är trist!
Hoppsan, klaget vann.
*Låten hade en annan titel, Boogaloo, och sjöngs av Lotta Enberg som vann Svenska Melodifestivalen med den 1987. I den stora europeiska kom den på tolfte plats
