1) avsett resultat av verksamhet 2) avsedd slutpunkt för förflyttning 3) föremål eller område som det gäller att träffa med kula, pil, boll eller dylikt 4) poänggivande spel av boll eller puck över motståndarlagets mållinje 5) mättande mängd föda 6) juridiskt ärende som prövas inför domstol 7) förmåga att tala 8) dialekt.
Inte nog med det: En försvarlig mängd ortnamn i Sverige slutar på -måla, som dock inte har med färglägga att göra. Hos Institutet för språk och folkminnen kan man hitta rubriken Vanliga ortnamnselement och därunder efterleden ”-måla”. Om detta står att läsa följande:
Ortnamnselementet är egentligen en böjd form av det maskulina fornsvenska ordet male, med sannolik ursprunglig innebörd "avmätt jordområde" (jfr danska och norska verbet måle "mäta"), varav senare "inhägnat jordområde, intaga". Ordet lever kvar i dialekterna som måle med liknande betydelser.
Jag fortsätter att citera eftersom vi nu är djupt inne i ortnamnsmystiken:
Bebyggelsenamn på måla är mycket vanliga inom ett geografiskt begränsat område i sydöstra Sverige (Blekinge, östra Småland, södra Östergötland). Namn med efterledsvarianten målen (i norra Småland och södra Östergötland) har fått bestämd artikel tillagd först på 1500- och 1600-talen.
Så här kan man hålla på om man känner för den saken. Men, som vi sa på vår gamla gata: Vad gör det om hundra år? Det betydde att man egentligen kunde skita i allt.
