I går nämnde jag en rätt fjantig fras ur min barndom: När någon sa hej! kunde barn (en del vuxna också…) svara med: ”Ja, nog för att du ser hejig ut men mig skrämmer du inte!”. Vad vi INTE menade, hör upp, nutidsmänniska, var att håna, kränka, förminska, förödmjuka etc, etc andra. Det var ett skämt om än ett dåligt sådant.
Man blir förtvivlad när man ser gamla ord och uttryck tolkas på sätt som är helt åt skogen. Vad gäller ”hejig” ges i SAOL m fl betydelsen ”överdrivet hurtig”. På Synonymer.se finns: ”hurtfrisk, käck, sprallig, lustig, festlig, dråplig”. Bland andra. Inga hemska tillmälen, va?
Om ett annat sådant uttryck skrev jag den 12 maj, 2018, nämligen ”du och dina löss”. Där beskrivs hur dessa löss letat sig in i en förvrängd och tyckmycken ni- och du-debatt – långt från ursprunget (såvitt jag kan bedöma med mitt nästan trekvartssekel på nacken).
När vi i mitt gamla kvarter ännu inte ägde de sociala mediernas gullighetskoder, användes lössen för att dra ner dem vi ansåg lite skrytiga på jorden. Man kallar det jante i dag, om man nu vet vad det betyder. På den tiden var det få som tog åt sig av lite vanlig mänsklig daning.
Sa en kompis ”vi har varit utomlands i sommar” uppfattades det av den icke-ekonomiskt-oberoende omgivningen som högfärdigt. Och korrigerades med: ”Vilka vi? Du och dina löss?”
De flesta utlandsresenärer på 50-talet skadades inte för livet av sådana bistra repliker som ICKE gick ut på de nämnda håna, kränka – ja, ni kan själva raddan av det som nutidsmänniskor råkar ut för, när omgivningen inte vaktar stenhårt på sina ord och enbart använder sådana som har OK-stämpel.
