s k pain in the ass på två områden: svenska språkets undergång samt frågan om varför kvinnor klär sig i såväl högklackat (aj!) som stringtrosor. De senare borde medföra en mer konkret variant av nyss nämnda s k pain in the ass.
Förlåt ordvalet, jag har bara råkat se kvinnliga idrottare simhoppa och sandhoppa i minst lika vulgära klädslar som mitt språk. Bekvämt, tror jag f ö att de kallar det.
Pengar, kallar jag det mesta i den vägen. Kanske gäller det även språket vars ständiga krympande är denna bloggs huvudområde. Ibland hänvisas i inläggen till informanter, sådana som också reagerar på att man förstår allt mindre av vad som sägs och skrivs.
Mer sällan talas direkt till nya och eventuella läsare. Men nu sker det, för kanske kommer C och J att slå en flukt på Sbråk. Då blir här dags för en av de återkommande programförklaringarna. Tycker man sig se och höra mer än de flesta blir man lätt ansedd som lite galen och besatt.
Även om det kan ligga en viss sanning i det har, samtidigt med ett idogt spanande, vissa tvivel på de egna insikterna smugit sig in hos undertecknad. Ju mer man borrar sig in i saker blir man också varse hur lite man egentligen vet.
Med små steg bakåt och ödmjuka bugningar framåt rör sig denna bloggare. Sen tar hon sats igen, hoppar opp och skriker!
Förlåt ordvalet, jag har bara råkat se kvinnliga idrottare simhoppa och sandhoppa i minst lika vulgära klädslar som mitt språk. Bekvämt, tror jag f ö att de kallar det.
Pengar, kallar jag det mesta i den vägen. Kanske gäller det även språket vars ständiga krympande är denna bloggs huvudområde. Ibland hänvisas i inläggen till informanter, sådana som också reagerar på att man förstår allt mindre av vad som sägs och skrivs.
Mer sällan talas direkt till nya och eventuella läsare. Men nu sker det, för kanske kommer C och J att slå en flukt på Sbråk. Då blir här dags för en av de återkommande programförklaringarna. Tycker man sig se och höra mer än de flesta blir man lätt ansedd som lite galen och besatt.
Även om det kan ligga en viss sanning i det har, samtidigt med ett idogt spanande, vissa tvivel på de egna insikterna smugit sig in hos undertecknad. Ju mer man borrar sig in i saker blir man också varse hur lite man egentligen vet.
Med små steg bakåt och ödmjuka bugningar framåt rör sig denna bloggare. Sen tar hon sats igen, hoppar opp och skriker!
