onsdag 3 augusti 2022

En språkets knappolog håller en av sina vanliga föreläsningar

Man går igenom olika faser under livets gång (observera att jag inte utnyttjade tillfället att inom parentes lägga till ”fasor” bakom ”faser”). Från en tid då jag skrev lite texter för tidningar minns jag hur svårt det kunde bli att använda enkla ord. Oftast gällde det adjektiv eller vad som helst som var värderande.

”Stol” gick bra, liksom ”gatukorsning”, men när jag en gång satt och vände och vred på ordet ”vacker” dök en något hädisk tanke dök upp: ”Vad fan är det här för jävla ord?” Antagligen gick några år. En vacker dag kom en annan tanke farande: ”Varför är det för larv? Tycker jag att något är 'vackert' så skriver jag väl det!” Så här håller en del på med glosor och begrepp.

Liknande tankar fortsätter forsa fram, orden är andra. Det kan bli vad som helst som känns störande. Antagligen kommer det att ta väldigt lång tid innan jag använder ordet ”strössla” i överförd bemärkelse, det ska bara användas om strössel. Som man skriver sällan om.

Alla de (fem) som läst denna blogg ofta vet att något näppeligen kommer att ”beröra” mig, på sin höjd berör jag själv detta faktum. På samma vis är det sällan något som ”griper tag” eller ”tar tag i” mig. Såvida det inte gäller min jacka, väska eller cykel.

Antagligen kommer jag aldrig heller att ”inkludera” eller ”exkludera” saker eller personer. Men just det ska inte kännas som ”hot, hat, hån” eller ”kränkning”. Fast den som formar ett hjärta med händerna kanske jag kommer att flina lite åt. Om den är över sisådär femton.