Jag tänkte lite mer på detta efter att ha talat med den kompis (nämnd i går) som internetledes samtalar med invandrare som vill ha ord, uttryck och kulturella egenheter förklarade för sig.
Det borde vara av vikt för politiker, bland andra, att tala så bra som möjligt. Särskilt som de har åsikter om vad som ska göras åt svenskkunskaper hos dem som inte är modersmålstalare.
En av dessa politiker, inte purung, dristade sig till att använda ett svenskt talesätt häromdagen och sa något om att man måste stoppa i bäcken och inte i ån. Jag minns inte den exakta ordalydelsen, men nog för att den var fel. Om man nu bryr sig om vad det har brukat heta.
”Stämma i bäcken” är ett gammalt talesätt och ett mer utvidgat tycks vara ”det är bättre att stämma i bäcken än i ån”. Ja, då blir ju ”stoppa i bäcken” inget bra val. Nu är det här kanske att hårdra, men de man önskar en bra svenska av tjänar på att myndighetspersoner pratar en bra sådan om de är födda här.
Varför började jag denna epistel med ”jorå, jarå, nejrå”? Jo, det var för att på skoj härma dem som börjar meningar med ”nämen” eller ”jamen” oavsett hur fortsättningen lyder. Informanten K frågade om jag lagt märke till att många börjar sina svar på frågor med ”jamen” men hade då inte hört Zlatan som, i alla fall tidigare, ofta började sina svar med ”nämen”.
