Varför vänder sig radioprogrammet Språket mot språket? Del 1

OK. Det går inte. Min avsikt för någon månad sen var att inte gnälla på språkproffs, medier, institutioner m fl för deras uppenbara ointresse för språket. Jag hade tänkt att enbart notera vad som sker utan starka sinnesrörelser från min sida. Det går inte. 

Många tror att en sån som jag hyser intresse för programmet Språket i P, men det sker sällan, för där förs en kontraproduktiv verksamhet. Det är svårt att begripa varför. Tidigare har mina invändningar handlat om att programledaren verkat spela kokobello – kanske agerat lyssnare i något som mer liknar en pedagogisk grimas. Det angreppssättet har sannerligen känts respektlöst, förnedrande och förminskande för att tala dagens språk.

När programmet nu börjat efter sommaren har en annan programledare liknande funktion,

d v s att spela den mindre vetande inför en s k expert.

Avsnittet handlade om särskrivningar. Experten, docent i nordiska språk, lägger inte märke till särskrivningar längre, berättar hon, utan ”läser förbi dem”. Risken finns annars att man kan bli ”överuppmärksam”, är hennes tes. Hur som helst beskrivs särskrivning vara det som folk i allmänhet retar sig mest på bland språkliga misstag, enligt en undersökning som tas upp.

Jag tänkte redan avsluta för dagen och be läsarna tänka på särskrivning till i morgon, vad som menas med det, vad man har för egna tankar om saken: ja, alla aspekter kring fenomenet!

Bloggen kommer att fort sätta i ämnet imorgon. Utan silkes vantar.