Varför talar man om push-back och push-up, men inte play-down?

Engelska ”push back” betyder knuffa eller skjuta tillbaka. Med ett bindestreck (push-back) eller hopskrivet (pushback) bildas ett substantiv som (tror jag) i den engelskspråkiga världen står för en enda sak: Den icke lagliga handlingen att tvinga flyktingar tillbaka över den gräns de korsat.

Nu används uttrycket i svenska, nyheter talar om diverse push-backs. Inte ens jag insisterar på att ett svenskt ord genast måste skapas. Men frågan är ändå hur snabb anpassningen bör vara,

i radio talade en journalist om ”push-backsen”, med svensk bestämd form på en engelsk plural.

Å andra sidan hinner väl knappast någon språkvård ge råd om hur dessa importerade ord ska hanteras. Och finns det råd är det nog inte många som lyssnar på eller bryr sig om dem.

Med en annan proposition i det engelska uttrycket får vi de mindre allvarliga push-upsen (använt med samma bestämda form) som i original betyder antingen armhävningar eller den typ av underkläder som lyfter upp bröst och bakdelar på folk.

Frågan är varför man ibland översätter direkt till svenska, ibland inte. Ett annat begrepp som varit mycket vanligt på sista tiden är något som betyder "minska, förringa, bagatellisera", m m. Det kallas på svenska ”spela ner”, som i ”han spelar ner betydelsen av förslaget.

Om "push-back" och "push.up" funkar, vad är det då för fel på ”play down”? Jag fattar inget, så det är bäst att lägga ner pennan. A laydown. Nedläggning.