tisdag 28 mars 2023

De flesta duckar ”ostoppbar” som inte finns, ej heller går att hejda

Befinner mig (som nästan alltid, haha) i ett stim av ord och uttryck som övertagits från engelska. De kan ofta vara dubbelnaturer, dessutom. Så är det med ”ostoppbar”, ett alltmer vanligt förekommande ord som låter jättesvenskt om man så önskar. Det finns dock inte i någon av de ordböcker jag har tillgång till.

Som den begåvade läsaren räknat ut finns på engelska ”unstoppable”. Det tycks, inom parentes, även påverkat tyska som på samma vis lockats att anamma ”unstoppbar”. Räkna med ”ostoppbar” i nästa utgåva av SO eller SAOL. I alla dessa tre finns antingen ”ohejdbar” eller ”ohejdad/ohejdat” med samma innebörd som ”unstoppable”.

Den här typen av inlån är inte möjliga att hejda: Det SKA vara engelska. Prompt. Nyss annonserades i SR ett program eller podd med rubriken ”Svenska Akademiens taktik för att ducka nya kriser”. Lika nyss läste jag i en tidning ”Polischefen duckar kritiken”.

Slår man upp "ducka" står i ordböcker ”hastigt böja sig undan” (för att undgå att träffas av något). Ordet självt togs in i SAOL 1973. Under min nästan trekvartssekellånga levnad har jag hört ”ducka” som antingen imperativ (uppmaning): ”ducka, vetja!” eller med prepositionen ”för” och ett objekt (konkret eller bildligt): ”han duckade för slaget/kritiken”.

Att ducka kritik och slag och nya kriser UTAN det "för" vi använde back in the days (se imorrn...), tycks ha lånats in från engelska. Om man så säger.