Vad detta vid-sidan-om-inlägg egentligen handlar om i dag är hur social kommunikation ändrats det senaste halvseklet och vad gamla relik(t)er tänker om saken. Särskilt de som närmar sig trekvartssekelsåldern. Så här formulerade sig en ung ledarskribent i en tidning:
Mail- och sms-revolutionen har berikat oss med långt fler kanaler att hålla kontakt med familj och vänner än de aldrig så romantiska fysiska breven. Det är svårt att föreställa sig hur man alls kunde ha ett fungerande socialt liv med bara televerks-telefonen hemma i hallen.
Skribenten visade sig äldre än jag trodde, och hade uppnått just halvsekelsålder. Men undertecknad uppfattar reflektionen som kommande från en ungdom. Saken är den att folk inte alls hade problem med ett fungerande socialt liv vid 1900-talets mitt (där mina egna minnen börjar vara stabila) och säkert inte dessförinnan heller.
Vi bestämde att träffas ett klockslag nånstans och så gjorde vi det. Det var viktigt att hålla tiden när man inte kunde sms-a och be om ursäkt innan man kom för sent när man var försenad.
Allt möjligt bestämdes med ”televerks-telefonen”, som vi också pratade i utan att ens kunna önska oss de diffusa sociala relationer som nu präglar samhället. Vi talade med varann när vi träffades utan att samtidigt hålla sms-kontakt med andra eller visa bilder på tröjor vi ville köpa eller scener från semestern. Utom om man besökte dem som ägde dia-projektorer.
Så här efteråt kan man längta till en tillvaro där den svarta telefonen i hallen spelade en betydligt större roll än man kan föreställa sig i dag. Så det så.
🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿🕿
