Så här går talesätt åt skogen: I en debatt om vindkraftverkens vara eller icke vara sa en person att de gärna fick stå nån annanstans – inte där hon/han bodde. Debattledaren ville antagligen säga att det ofta är så det låter: många vill ha vindkraftverken, men inte just där de själva bor.
Så sa dock inte vederbörande utan: ”alla pekar finger åt ett annat håll”. Jahapp, där gick uttrycket ”peka finger” i putten. ”Peka finger åt någon”, säger min handordbok från 2003, betyder reta eller håna denne någon.
Att ”peka finger åt ett annat håll” skulle med den betydelsen ”håna” detta andra håll. Det som avsågs var bara ”peka åt ett annat håll”. Det går förstås även att säga ”peka med fingret åt ett annat håll”. Fast det är ju egentligen överdrivet eftersom man vanligen pekar med fingrarna.
Cambridge Dictionary skriver så här om ”point a finger at someone”: anklaga någon för att vara ansvarig för att något dåligt skett ("to accuse someone of being responsible for something bad that has happened").
Man vill påpeka att det är så här det går när andra språks idiomatiska uttryck används i översatt skepnad. Sak samma med det eviga ”visa” eller ”ge” fingret som bara hämtats in och säkert även blandas ihop med det finger som ”pekas”. Vad är det för fel med att ”hytta” (eller ”hötta”) med näven?
Vi känner inte igen dessa handfasta yttranden/gester i grunden. Inte heller gör de oss bättre på engelska. Av en sån här liten skitsak blir ett stort sammelsurium och allt pekande pekar nog snarast åt fel håll. I båda språken.
