Efter den krystade meningen kommer några lätta uttryck, fast svåra. Under många år var jag säker på att ”göra av med” – betydde, exempelvis, ”göra av med pengar”. I och för sig fanns även det brutala ”göra (sig) av med någon” – som i värsta fall betydde ”mörda” denne någon.
Men en gång i mitten av min ungdom sa sig en kompis ha ”gjort åt sina pengar” – som i ”mitt” språkbruk ju hette ”gjort av med dem”. Ingen vann den strid som följde, det var dags att bli varse dialekters kraft. De som talade lite finare än så brukade ”spendera” sina pengar.
En konstighet jag snubblat över på senare tid (såväl skrivet som talat) är: ”Vi gör inte tillräckligt stora avkall”. Man bör inte vara tvärsäker, men nog skulle jag sätta en slant på att ordet ”avkall” inte kan fungera självständigt utan måste följas av ett ”på” och så det man gör avkall på?
Min handordbok i svenska språket från 2003 säger att man kan ”ge” eller ”göra avkall på något”. Men man måste liksom berätta vad man tänker ”avstå från”. Det är i sig precis vad man känner ibland som sbråkmakare, man vill avstå från att läsa eller lyssna, allt har blivit så svårt.
Dags att kalla in ChatGPT, chattroboten som även gulligt nog benämns ”virtuell assistent”. Den borde kunna städa upp i den språkliga röran. Ifall den nu inte ställer till det ännu värre.
