Liknande exempel är ”check på den”, som på svenska väl borde utsägas ”kryss i den rutan, kryssa/bocka för/av”. Det blir problem när man snor engelska ”tick” och ”check” på detta vis.
Till min stora glädje såg jag i ett tv-program – ett sånt där folk letar hus – hur uttrycket ”ticks all the boxes” översatts med ”uppfyller alla krav”: huset var m a o precis vad husletarna sökte.
Det tickar alla boxar! Nog måste väl modersmålstalande svenskar reagera för sjuttsingen?! Den halva svenska som talas för ofta är riktigt irriterande. En programledare på radion pratade om mänskliga tillkortakommanden och sa: ”Erik är en ’people pleaser’, eller lider av behagsjuka, som psykologen kallar beteendet på svenska”. Nu är jag inte säker på att behagsjuka är rätt ord för people pleaser, kanske Erik snarare är en som ”vill vara alla till lags”? Eller är en som ”inte vill stöta sig med folk”?
I Cannes-tider är det extra mycket halvspråk i rapporteringen. En filmarbetare som inte var skådis sa att hon jobbar ”behind the scenes” och ”back stage”. En annan inblandad i branschen konstaterade att om inte jurymedlemmarna "kommer och ser filmen är du körd. Eyeballs on the movie, är det som gäller".
Detta är en okynnesengelska. Men den döljer trots allt inget när den är oöversatt. Då är det värre med utropet från en av våra större banker: ”Med rätt hemförsäkring kan livet ta plats”. Det utgör ett praktexempel på hur lätt ens språkkänsla börjar vackla. Något får mig nämligen att misstänka att detta ”ta plats” kopierats över från det ”take place” som har innebörden ”äga rum, ske”. Osäkerheten inför hur jag talas till av och från omvärlden blir större och större för var dag som går. Näe, för varje timme.
