Språkpolis blir man kallad. Det gör det lätt att identifiera sig med andra poliser som också vanligen jobbar för att förbättra villkoren för människor i samhället. Epitetet ”-polis” slängs på alla som vill nåt av andra. Fast det är inte lätt att vara tandläkare heller! Till min brukar jag säga att det vore skönt att slippa honom på ett tag.
Men det spelar ingen roll, kalla mig vad som helst, det ilar av smärta i mig att se och höra språket så snabbt gå i putten, och de dumma sätt det sker på. Förekommer vissa uttryck några gånger i medier och samtal hakar många på. Det kan jämföras med mode. Särskilt kvinnor går på mycket – obekväma kläder och skor med helvetiska klackar. Huvudsaken är att ”hänga” med i vad som anbefalls, vilket är vad andra tjänar grova stålar på.
Nu förbabblar jag för mycket, ett känt problem. Meningen var att diskutera knasiga uttryck som (det senaste jag såg) ”Chefskurs från helvetet”. Jag hittar även Hästgården från helvetet (podd), Smekmånaden från helvetet (film), ”Grannar från helvetet” (något som kallas ”ljudbokserie”).
Så här beskrivs saker som förr omskrevs som ”Helvetesgrannar, En helvetisk smekmånad, Hästgården som blev ett helvete”. Eller så hittade folk på andra, egna, formuleringar. Nu körs ett engelskt uttryck rakt igenom den banalaste av översättningsautomater. Tyvärr är dessa automater ofta den mänskliga hjärnan.
