Blurr är ett engelskt ord, i ursprungsspråket med ett r. Det kan betyda olika saker: fläck, otydlighet, suddighet och vara både substantiv och verb. Som det senare betyder det att åstadkomma de nyss nämnda egenskaperna: man gör så något blir otydligt eller suddigt.
Men den artist som i en intervju beskrev sin röriga dag inför ett framträdande och sa att allt var ”ett blurr”, hade kunnat använda ”allt var en enda röra”. Beroende på upplevelsens natur kanske personen alternativt också gått "som i en dimma”.
Blurrandet är faktiskt inte nödvändigt att dra in i svenskan, som synes. Men så tycker inte redaktörerna för Svensk Ordbok, SO, som ges ut av Svenska Akademien. Där får den ”försvenskade” formen ”blurra” betydelsen: ”(vardagligt) få att se suddig ut på foto eller film”.
Varför inte smackla ihop svenska och engelska ordböcker och blurra till dem en gång för alla? Nej, smackla, finns inte, det hittade jag på nu, för jag tycker att det passade och språk bestäms av ”brukarna”. Slå förresten upp Google Translate, engelska till svenska, och skriv ”smackle”. Då får man ”smackla”.
Friss, var det också. Eller frissig, snarare. SO, den framsynta ordboken, har givetvis med ”frissig” som sägs betyda ”krusig och spretande” (om hår). Även synonymen ”risig”, läggs till. Det är svenska för den typ av egenskaper jag hört självlockiga människor klaga över: att deras hår är ”risigt”. Se på fan: vi hade ett (minst) ord i stället för frissigt. Att däremot kalla frisören för frissa är en helt annan femma. Men det finns ju inga femmor heller, så allt är väl shit the same. (Äh, uppgivenheten är endast en pose.)
