När äpplen förädlas är det väl något som går framåt med dem?

Partikelverb – där har en nutidsspråkarkeolog mycket att gräva i. Arkeolog är förstås fel ord, sådana letar sig bakåt i tiden, det grävande som företas i denna blogg pågår i vår samtids snabbt föränderliga språk. Det tycks finnas en nutida fäbless för partikelverb. De har i sin ensamma – enkla – form en viss betydelse, men får en annan ihop med partikeln. Som i sin tur kan vara adverb eller preposition.

Enkla exempel är ”skjuta (banditer)” och ”skjuta upp”. Partikeln är alltid betonad och som illustration används ofta exemplet ”Olle hälsar på Stina (han säger hejhej)” men samma mening med betoning på på betyder att han gör ett besök hos Stina.

I mina Googlearkeologiska studier hittade jag en likasinnad som beskriver ”utbrotten av partikelfeber” så här: ”Symptomen på partikelfeber är att små, oftast mycket onödiga ord dyker upp i tid och otid.” Och här avses såna som jag brukar hoa om: öppna upp och stänga ner. 

Bild: Shelley Pauls, Unsplash

En ny variant hörde jag häromdan: ”Har medierna hetsat på gängkriget?” Med betoning på på. ”Mana på” har man hört i sin dag, men "hetsa på"? Frågan är hur man egentligen skulle uttrycka saken. Innebörden går fram, måste jag motvilligt tillstå.

Värre var det då med äpplena. I ett program om denna frukt berättade en man om hur äpplesorter ”förädlas fram”. Här är ändå en liten protest på sin plats: att förädla något innebär väl att detta något ändras till det bättre? 

Därmed ligger en rörelse i själva ordet. Kan man förädla bort saker också? Det låter verkligen fel hur man än tänker.