onsdag 29 mars 2023

De språkliga hatobjekten står som spön i backen, kan man säga

”Back in the days”, skrev jag i går, vilket förstås inte var allvarligt menat. Så kan mitt skämtsamma lynne (eller kynne, välj själv) yttra sig. För egentligen blir jag irriterad på den sortens insläpade fraser. I detta fall användes det flitigt av en person i en radiointervju.

Förvisso varken journalist eller språkmänniska, men som svensk är ”förr” ett enkelt ord som betyder samma sak som ”back in the days”. Det här var en entreprenör och sådana är i kontakt med andra verkligheter än en annan, så hon använde även utrikiska ”At the end of the day”.

Om det skrev jag visst nyligen – då var det någon som sa ”i slutet av dagen är det här…”. Och för det har vi ett uttryck sedan länge importerat från danskan: till syvende och sist. Eller varför inte det mer svenska: ”när allt kommer omkring”.

Raskt över till favorithatobjektet ”att unna sig”. Det hakar i ett annat språkligt dilemma som jag inte heller tänker komma över: ”lämna”, likaså utan objekt. Språket det kommer från, engelska, berättar inte nödvändigtvis vad som lämnas efter ”sitt” leave. Men tänk att det har vi gjort!

Unna sig, ja. Läste meningen ”Kajsa älskar att unna sig”. VAD hon älskar att unna sig får vi inte veta. Det lustiga med detta är att engelska motsvarigheten, ”treat oneself” här gör tvärtemot ”fallet” leave och berättar vanligen om vad man tänker ”unna sig”: ”I’ll treat myself to a cake”.

Jag har även sett "ett unn” och googlade det. Och vad händer då? Jo, man hittar ett antal ”ett unn”, bland dem ett som ligger i bloggen Sbråk. Gå tillbaka till 12 december 2020 så kanske mina känslor beskrivs yvigare och spänstigare än jag orkar den dag som i dag är.