torsdag 25 maj 2023

En korrekturläsares ändringar om gråärten för 20–40 år sen

”The return of Gråärt”. Med utgångspunkt i en sådan programtitel på P1 kan undertecknad beskriva varför en korrekturläsare inte skulle ha en chans i våra dagar. Blandningen av engelska med namnet på en gammal svensk basföda (som utmönstrades av gröna och gula ärter) är väl tänkt att vara skojig. Vi skilde förresten på ärt och ärta på vårt tidningskorrektur, därför anbefalldes stavningen ”ärter” i plural, om man nu inte talade om en enskild ärta.

Ärta med pluralen -or har däremot ett av de många ”namn” på kvinnor som manliga ögon finner tilltalande: ”en liten ärta”, minsann. När dessa förvandlats till ärtor med fläsk upphör vanligen epiteten, som i sig aldrig bidragit till att betrakta kvinnor som människor.

Sen har vi det i sammanhanget besynnerliga ”The return of”. Här ska man helst vara insatt i modernare tiders underhållningsvärld och knyta begreppet till filmer som ”The return of the King/ the Jedi/ the Living Dead”.

Det finns ett svenskt ord, ”återkomst”. På svenska skulle programrubriken kunna lyda ”Gråärtens återkomst”. Om nu skojaren på radion dristat sig till att använda detta svenska ord kan jag slå vad om att hen skulle skriva ”Återkomsten av Gråärt”, en tydlig anglicism.

Så ända in i språkmärgen går engelskinblandningen att en vanlig svensk konstruktion oftast får stryka på foten. Det sista en gammal korrekturläsare vill tillägga (”addera”, som det verbet heter i dag) är att gråärt stavas med litet g. Precis som purjolök, vete och mjölk. Det är tyskar som skriver substantiv med stor bokstav.