Det är som om man själv ska flinas åt när man känner sig osäker bland nivåerna i samhället. Svårsmält är t ex att de som brukade framstå som allvarliga och kunniga på skilda områden nu sitter i drivor i skrikiga skojprogram på tv och i radio. Därmed inte sagt att allvarliga och kunniga inte kan vara roliga av egen kraft.
Har bara invändningar mot trenden i största allmänhet, den påminner om allt annat: t ex att det som förr kallades cross-over-köket nu är övermättat: vräk på av allt du tycker om på din pizza eller macka! Det gick ju att tänka ut själv, men nu är tillvaron knökfull att folk som lagar mat på frenetiska vis, gärna i tävlingar.
Det här gäller all slags konsumtion: resor, hus, trädgård, kläder, renoveringar: Det lite mer finstilta i tillvaron är svårfunnet. Och här borde jag komma in på bloggens främsta tema, språket och dess upphävande.
Men jag har svårt att uttrycka min märkliga känsla, vrider och vänder på formuleringar och tankar för att kunna beskriva den dubbelhet som omger oss. Tycker alltså jag. Det är å ena sidan: vad ni än gör, människor, läs! Se till att barnen läser! Till varje pris. Hota dem, muta dem, läsning är så viktigt!
Och så har vi språkvetarna å andra sidan. De kan inte nog berätta hur finemang det är med att bryta mot gamla mossiga språkliga konventioner. Det mesta i tal- och skriftväg är fajn, säger dom, vilket känns sorgset. Och om den meningen finns ett och annat att säga. Vänta bara.
