Att bli ansedd som en överdriven, närmast konspirationsteoretisk typ, är inget vidare. Den med speciella käpphästar får ofta – som det heter i dag – förminskande kommentarer: ”Du kan väl inte haka upp dig på såna här småsaker?” (Som denna blogg fyllts av vid pass sex år.)
Säger som min gamle chef när han upprepade sina roliga historier: ”Den här har jag berättat förut men gör det så gärna igen”. Alltså: Jag vet att enstaka stavfel – språkliga fel överhuvudtaget – förekommer överallt. En del har problem med det talade, andra med det skrivna ordet, några har svårt med båda. Det måste också förekomma felaktigheter i medier även om det är tråkigt – människor är inte ofelbara. Läsaren av denna blogg hittar fel i den. Dessutom har inte alla samma åsikt om vad som är ”fel”.
Ja, det finns mycket att anföra mot ens egen persons göranden, tyckanden och låtanden. Se det gärna som att vartenda litet puttefel som hojtas om på denna plats är ursäktat, förlåtet och glömt: men det är inte det faktum att hela språket skiftar gestalt och att det sker för fort.
Kan medvetet och kunnigt folk reagera (som många av dem gör) inför AI-fenomenet kan det väl för sjutton inte vara så svårt att inse att kvaddandet av språket i de ”smarta” lösningarnas tidsålder kommer att påverka det sätt vi kommunicerar på. Smart, vad är det? Och dum? De orden får vi allt ”titta på”, som det heter på alltför många ställen i dag.
