Vem än Sven Lars är så hittade han i alla fall fram till tulpanerna

Bland upplevelser som går förlorade i en digital era är synkroniciterna. På Wikipedia förklaras fenomenet som ”omständigheter som verkar meningsfullt relaterade men saknar ett orsakssamband." Det enklaste exemplet är att en klasskamrat (hon flyttade till Rovaniemi för trettio år sen) som du kom att tänka på i morse sitter på "ditt" tåg på väg till Karlskrona.

En besläktad historia som likaså blaskas ut av vår tid är vad som på engelska kallas ”serendipity”, med jordnära svenska beskrivningar som ”(lycklig) slump, oförklarlig tur – något man ramlar över”.

Här kommer ett som mången skulle kalla huvudlöst exempel. Men äsch. För en tid sedan skulle jag besöka den stora holländska tulpanträdgården Keukenhof. Väl i landet ändrades planerna av diverse anledningar, men det fanns ju annat att betrakta. På hemvägen (tåg) kunde man på en vägg någonstans i Tyskland läsa uppmaningen ”Denkt Sven Lars” med graffittifärg. Översatt blir det lite kryptiskt: ”tänk Sven Lars”.
  

Vad gör man? Jo, googlar. Ingen Sven Lars som hade med Tyskland att göra, däremot dök en östeuropeisk hamburgerrestaurang vid namn Lars & Sven upp. Skam den som ger sig, jag fortsatte leta. På ett av samtidens populära nätverk visade sig slutligen en Sven Lars som lagt upp mängder av bilder från Nederländerna, däribland en massa tulpaner i Keukenhof.

Man hittar allt på nätet, både det man vill finna och stora mängder man helst sluppe (utdöd konjunktivform av ”slippa”). Men i vanlig ordning tänkte jag: Underligt sammanträffande, detta med Sven Lars! Men nej, synkroniciteter och roligt finlir som ramlar över oss kommer naturligtvis i stället att dränka mänskligheten som blir blasé!

Så långt gick dessa funderingar genom Tyskland och halva Danmark att en konstig tanke dök upp: bör man plädera för ovetskap för att förbättra de gedigna kunskaperna? Så konstiga saker kan man vilja säga i en värld av AI-skräck. Det kommer mer av detta. Tänk Sven Lars, så länge.