I dagens epistel blir en riktigt ga-arn av mors- och farsdagarna

Jamen, jamen, jamen, ”en kan bli ga-arn”, som en sedan länge avliden släkting brukade säga. Översättningen är "en kan bli galen", men det dialektala "galen" uttalas märkligt nog med en retroflex samt ett "dubbelt" a. Retroflexer uppstår bl a när ett r exempelvis möter ett s (fors), ett d (bord), ett l (karl). I finlandssvenska brukar r-et i dessa ord uttalas som i "bara".

Vad blir man då ga-arn av? Jo: först har den språkliga skriftvärlden varit full av särskrivningar, nu börjar en omvänd trend. På en massa ställen handlar den stora kommersen nu om vad folk ska köpa till MORSDAG. En blombutik utropar: Tänk på Morsdag.

En tebutik föreslår en vacker burk med te till "morsdag". Ett värdshus erbjuder en prima lunch på "morsdag". Och så håller det på. Hör inte modersmålstalande svenskar att det låter fel om man läser ut ordet "morsdag"? Betoning, intonation? "Morsdag" borde enligt de gängse uttalsreglerna få ett kort o, som i ett gammalt ord för att hälsa, ropa hej eller nicka till någon: han morsade på kompisen.

Institutet för språk och folkminnen ägnar en lång text åt fars- (och, jadå, även mors-) dagsfirande, från det tidiga, beskedliga firandet av föräldrar till den större varianten av konsumtionshetsardag. Där står även följande:

Fars dag eller farsdag?
Fars dag skrivs i två ord och detsamma gäller mors dag. Däremot skrivs en sammansättning med fars dag i ett ord, till exempel farsdagspresent.

Om morsdag blir en dag när man morsar blir alltså farsdag en riktigt rolig dag. Och det var alltså denna hopskrivning som fick undertecknad att bli ga-arn samt fundera över om språket inte är ännu sämre ute än vi nördar fattat.


Fira såväl mor som far med att spela en låt av Povel Ramel (på Youtube, bl a), ”Farsan och morsan bor på vischan”. Där hyr de en gård av morbror Christian (uttalas Krischan).