Det finns numera dagar man önskar att ”på riktigt” vore på låtsas

Saken är säker: man är sällan ensam om sina tankar och funderingar. Om den grinige informanten M och jag själv tycker att det är konstigt när vuxna utbrister: ”Va? På riktigt?” när de borde säga ”är det (verkligen) sant?” – då finns det säkert fler.

Och se på 17. På en Facebook-sida som heter groups/sprakpolis skriver Margareta B:

På sistone har uttrycket ”på riktigt” börjat användas i helt nya sammanhang. idigare hördes det väl mest i barnspråk: ” Är det på riktigt eller på låtsas?” Nu verkar det användas som någon slags förstärkning t ex: ”Jag blir på riktigt provocerad att stockholmarna sitter på överfyllda restauranger när vårdpersonalen kämpar.”

Det ligger närmre än nära till hands att gissa på en anglicism. ”Is he for real”, kan en förtjust person utbrista om en man som verkar vara ett bedårande romansobjekt (för det är väl objekt människor blivit?) En svensk (någon enstaka, i alla fall) skulle kanske ännu säga: ”Finns han verkligen?” i stället för ”är han på riktigt?” Jag säger watch out! Som inte betyder "vakta ut" utan "se opp"! Särskilt om man är statsminister och gärna säger ”det är allvar på riktigt”.

En Per E skriver i Facebook-tråden som svar: I dessa dagar då människor överdriver för minsta lilla är det bra med en markör som visar att man blev provocerad på riktigt, inte som en överdrift. Detta funkar tyvärr bara tills även "på riktigt" blir en överdrift.

De äldre av oss kan minnas en låt med Alice Babs där dottern Lilleba som lyssnar på moderns skojhistorier undrar: ”Är det på riktigt” och Alice Babs svarar: ”Nej, det är bara på låtsas”.