Käpphästar har vi allihopa, allihopa, allihopa, jag me' och du me'

Denna blogg framstår emellanåt som en skog av käpphästar. Och är inte det en vacker bild, förresten? Käpphästar i verklig form har ju fått ett uppsving de senaste decennierna även om leksakens ”princip” är mycket gammal.

Teckning från 1500-talet, Wikipedia

Min käpphäst, av den bildliga sorten, är som bekant att journalister, liksom en del andra yrkesgrupper, bör vara mycket bra på det språk de använder i sin kommunikation. Man anlitar inte en tandläkare utan utbildning, en snickare med tummen i handen.

Försiktighetsvis måste man förstås ändå vårda sig om sina ödmjuka förbehåll: Vem som helst kan säga fel! Men ändå: en reporter sa ”bland dem som förelyckats . . . ” Och visserligen är man själv inte alltings mått (eller hur var det, nu?), men det är nästan svårt att få till en sådan felsägning.

Jähäpp. Sen var det en annan journalist som utbrast ”jag fattar inte ett smäck av det här (vad det nu var)”. Och då tänker förstås en åldring ”Smäck? Är inte det en keps, eller liknande?” Brukar det inte heta ”inte ett smack”?

Jähäpp igen. ”Inte ett smäck” finns upptaget i SAOL 2015, men inte utgåvan dessförinnan, 2006. Det är inte konstigt att man känner sig som en illitterat analfabet: ens modersmål har bytt skepnad i stort och smått. Å andra sidan fanns även ”smäcka” som verb i min proletära bakgrund. ”Nu smäcker du allt”, kunde vi säga. Ska tipsa Svenska Akademien om verbet, som betyder ljuger, hittar på, överdriver etc.