torsdag 20 juli 2023

Man önskar att apotek liksom andra talade som folk till folket

En hel del moderna, bildliga, uttryck är trista och tjatiga. Dit hör såna som ”vi måste landa i detta, lyfta frågor och lägga på bordet, titta på det här, det ligger i pipen, ända in i kaklet”. De är, som sagt, många, på tok för många.

Få verkar bry sig om det nämnda babblet, tvärtom tycks de gilla att sprida det. Nonchalansen inför modersmålet är gigantisk. Nu tänkte jag skapa en språklig bild själv och påstå att folk inte bryr sig om att marken försvinner under deras fötter. Med mark avses förstås det vi alla får (gratis) att kommunicera med i våra hemländer: ett eller flera språk. Det är en grund för oss som individer, vår andliga, personliga och privata mark. (Slå den bombasmen den som kan.)

För den som tänker så (jag, t ex) skakar denna mark dagligen. Ett ställe som kallar sig apotek och som jag tydligen anförtrott min mejladress skickade nyss följande meddelande: ”Underhåll sommarglowet med boostande ansiktskrämer och lystergivande serum som återfuktar och hjälper till att stärka hudens naturliga barriär”.

Man borde för fasiken inte få kalla sig apotek och skicka ut den sortens blajblaj till hederliga medborgare. Den som författar sånt bör boosta sin hjärna som varken har glow eller flow!

En i grunden allvarligare händelse var den storm som dödat människor i ett land. De som omkom träffades av fallande träd och nyhetsuppläsaren sa att människor ”varnades från” att uppsöka parker. Varnades från? I den svenska jag vuxit upp med har varnats för farliga ting.

Prepositionsutbyten som dessa är svåra att förstå, får höra med någon expert, om sådan finns.