 |
| Häpna som undertecknad, men inte hundar, ej heller Staffordshire |
Det finns inga gränser för hur mycket man ser och hör! Men så är det. När människor går in för något med själ och hjärta och hull och hår (höll jag sånär på att skriva) blir de irriterande för omgivningen. Det gäller att hålla käften om man är alltför förtjust i Staffordshireporslinshundar.
Nej, förresten, det är inte lika provocerande som språkliga fixeringar. Här fortsätter sålunda de vanliga.
Dit hör nutida betoningsproblem. Då menas inte tonaccenterna (se gårdagen), som är något annat och mycket speciellt (eller ”specifikt” som nutidsmänniskan skulle kunna säga). Har man en dialekt eller svenska som andraspråk (eller tredje- och fjärdedito föralldel) kan man inte förväntas tala radio- och tv-svenska. Men även i medier falleras det så det står härliga till.
Man hajar till när betoningen är knas. En radioreporter annonserade ett nytt inslag genom att säga: ” Från en sport till en annan”. Genom att betona ”sport” blev lyssnaren (jag) lite förvirrad. (Jaja, man förstår ändå, jotack, jag vet det!) Han skulle givetvis ha betonat ”en”, då hade pratet flutit på utan att den lilla men dock störningen uppstått.
Så har vi meteorologerna. Det här är väl att klampa in på andras revir, men jag undrar i alla fall över varför de oftast säger ”något avtagande” och betonar ”avtagande” särskilt. I min värld är ”något” lika intressant som "avtagande" och betoningen bör läggas jämnt över orden. På samma sätt säger väderfolket ”något regn” med betoning på ”regn”. Fortfarande är båda orden lika viktiga, men det låter som möjligheten funnes att de i stället ska säga ”något snö”.
Vad vet man. Situationen är allvarstyngd. Och där var ansatsen till morgondagens litania.
